Teksti ja kuva: Helmi Kujanpää

Aktivismi tuo toivoa, kirjoittaa Helmi Kujanpää vieraskynässään.

Då jag öppnar ett nyhetsmedium, är flödet fullt med negativa nyheter. Krig, växande fascism, tilltro till demokrati minskar och mycket mer. Efter att ha läst ett tag, känner jag mig kraftlös och att det inte finns något hopp om framtiden. Jag har flera gånger velat ge upp och sluta med all aktivism, för att det kändes som ingenting ändå kommer att förändras. 

Situationen är oroväckande både i hemlandet och i världen. I Finland ökar arbetslösheten, fattigdomen och hemlösheten. På andra sidan Atlanten brister rättsstatens principer en för en. Men nu vill jag inte klaga mer, för att det faktiskt finns mycket mer hopp än man skulle tro. Låt mig dela med mig två goda nyheter, som jag stött på.

Först och främst, har Helsingfors utsläpp och föroreningar minskat dramatiskt. Den första april stängdes Helsingfors stenkolskraftverk för evigt. Detta betyder en minskning av koldioxidutsläpp på 30 % i Helsingfors och 2 % i hela Finland. I maj kommer även ett till stenkolskraftverk i Vanda att stänga, vilket naturligtvis också minskar utsläppen märkvärdigt. Vi tar goda steg framåt mot ett klimatneutralt och fossilfritt Finland.

Andra goda klimatnyheter: ifall den nuvarande trenden fortsätter, kommer planetens genomsnittliga temperatur inte stiga med 4 grader år 2100 jämfört med förindustriell tid, utan kring 2,5 grader. Det är fortfarande en för stor stigning, men vi har gjort otroligt mycket framgång sedan Parisavtalet 2015. Med ännu effektivare medel kan vi lyckas med en till och med mindre stigning.

Mitt budskap är inte att allting är bra som det är i världen och att man ska nöja sig med det vi har. Tvärtom vill jag påminna om att kamperna t.ex. mot misogyni, rasism, fascism etc. måste fortsätta, eftersom de bara då når resultat. Orsaken till att jag lyfter upp dessa goda nyheter är för att de bevisar att aktivism fungerar. Dessa goda nyheter skulle aldrig ha funnits, ifall ingen skulle ha ställt krav på beslutsfattarna. Nu behövs det samma för att skydda demokratin. De rättigheter vi har idag har aldrig kommit av sig själv, utan är resultat av kamper som våra förfäder gått. Därför vill jag att ni inte slutar demonstrera, protestera och hålla ljud för de ni står för – eftersom det har en större effekt än man kanske tänker sig.

Helmi Kujanpää

Studerande på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet